Rallyrapport
Mitt bästa rally någonsin -
och samtidigt min största besvikelse...
Jag har kört mitt absolut bästa rally
någonsin. Hojen, körningen, navigationen utan GPS,
ja allt funkade. Vi på MC körde nämligen endast
med roadbook och kompass - inga GPS waypoints överhuvudtaget,
vilket gynnade de som verkligen kan navigera och inte bara gasa
och följa spår.
Med dagsplaceringar inom topp 15, så vore en 12e plats totalt
definitivt där jag borde ligga. Dvs jag hade varit minst
12:a om jag inte fått 3 timmar straff...
Men om inte om funnes - hur skulle världen då se ut?
Det skulle ju krylla av världsmästare!
Dag 1 bestod av två kortare sträckor.
Jag körde på slang eftersom "däckbytartrucken"
inte varit tillgänglig. Men det gick bra, fast jag tog det
extra försiktigt på de steniga partierna - och det
var många. På slutet körde Kapten Berglund och
jag ihop, det var lite lurig navigation. Det var nära att
vi missade en checkpoint när vi körde ihop med nr 32,
men jag kom på det efter bara några hundra meter och
vi vände.
Min placering: 14
Dag 2 blev stressigt på morgonen och Jocke
missade sin starttid. Han kom dock och blåste om mig med
fullt spjäll vi km4... vid km 4,5 såg jag honom blåsta
rakt fram där vägen svängde tvärt höger.
Nerför brante låg en frontmosad hoj och en ömmande
Jocke. Han var dock tillräckligt Ok så jag kunde köra
vidare. Jag tog det definitvt lugnare efter detta. Och jag hade
endast en 13 literstank på hojen (den jag beställde
från England hann inte komma) som skulle räcka drygt
20 mil till tankstoppet. Allt flöt på, jag "cruisade"
med nr 32 och 14, och 12 så småningom. Vi hade ett
gott flyt och byttes av med att dra och navigera. Men 7 km från
tankningen körde jag soppastopp såklart, så jag
tappade dem. Jag hade som tur var en slurk extra besin med på
hojen så jag kom till tankningen där Berglund hade
problem med hojen som gick orent.
På eftermiddagen åket jag i princip helt själv
utom på slutet då 32:an anslöt tillsammans med
Berglund igen. Vi kom i mål i ganska samlad tropp.
Min placering: 14
Dag 3 gjordes stora ändringar i tävlingssträckan
och en GPS-punkt programmerades in våra GPS för att
vi skulle hitta den extra insatta tankningen. När vi så
kom till tankningen var den flyttad ytterligare någon km
bort. Jag låg typ 14-15 eftersom jag tappat 10 minuter på
förmiddagen då jag stannade med en kille som bröt
axeln då han flög över en sanddyn.
Vid tankningen fick vi nya direktiv igen eftersom roadbooken inte
stämde med alla ändringar och våra GPS skulle
programmeras med ytterligare en GPS-punkt för att kunna hitta
nästa checkpoint. Det var 3 pers som försökte få
min GPS att funka men det gick inte, och NPO-chefsorganisatören
Cyril Neveu misslyckades också. Jag började bli förbannad
och skrek att jag tappar tid, de måste fixa på nåt
sätt. Svaret jag fick av Cyril Neveu vara bara "följ
spåren och GPS mot mål" (jag hade GPS punkt som
visade vart målet var). Jag försökte få
dem att säga var i roadbooken vi var för att få
lite navigationshjälp, men det kunde de inte. Nu var jag
näst intill rasande och satte av efter spåren. Men
det tog väl bara nån kilometer innan spåren vek
av åt alla möjliga olika håll och i stenöken
är det svårt att se dem tillslut. Jag såg nåt
sporadiskt spår här och där, men till slut var
det bara att sikta efter GPS mot mål (vilket inte är
så svårt) och hoppas att jag skulle se Checkpoint
så småningom (vilket var det svåra).
Så småningom insåg jag att hitta Checkpoint
utan GPS i öknen är ju som att hitta en nål i
en höstack, så jag vände tillbaka till tankningen
för att förhoppningsvis få rätsida på
GPSn.
Nu äntligen lyckades en funktionär programmera min GPS
och det var nu en barnlek att hitta rätt.
Tyvärr så hade jag fått maxtid på sträckan
när jag gick i mål och fick därmed 3 timmar straff.
Cyril Neveu kom och bad om ursäkt för det inträffade
och att han gett mig felaktiga direktiv ("Följ GPS mot
mål") - men tävlingsjuryn avslog min vädjan
med motiveringen att "vi måste följa reglerna",
trots att Cyril backade upp mig.
Min placering: 24 (inkl 3 timmar straff)
Dag 4 efter startade jag som 24a och körde
på ren ilska upp till 11a - lite som plåster på
såren. Det var stenigt och en hel del snabba partier. Hojen
missade lite på fullfartpartierna så jag körde
kanske max 120 kmh, men tror inte jag förlorade så
mycket på det.
Min placering: 11
Dag 5, sista dagen, var mycket knepig navigation
och det var många som snurrade runt några extra varv
ibland innan man kom rätt. Det var även rätt teknisk
körning i raviner och snäva kurviga bergsvägar.
Sista biten mot mål gick längs vit sandstrand. 5 km
från mål råkade jag köra ner i en spricka
och slå runt framlänges, hojen gjorde 360 grader, men
landade på hjulen igen, andas med lite snett styre (phuu
vilken tur, GPS kostar 25000 kr..). I mål firades jag med
Champagne av Cyril Neveu såklart.
Sedan började en lång väntan - ingen Kapten Berglund,
hans hoj hade stannat efter 3 km. 50 minuter senare kom Henrik
Rahm, och ytterligare en 20 minuter senare en superglad Björn
Nygren.
Jag mötte en av jurymedlemmarna på eftermiddagen, och
han meddelade att på dagens sträcka hade nästan
hälften av förarna överskridit maxtiden (inte jag)
- så nu hade de förlängt körtiden med 1,5
timmar så att alla skulle klara sig utan straff... regler
måste alltså inte alltid följas!
Min placering: 13
Placering Totalt i rallyt: 21
Jag är otroligt glad för Henke och Björnes
skull, för de har verkligen laddat för sin ökendebut
så länge och hängt med på Moto Aventures
ökenturer för att skaffa erfarenhet - den gjorde nytta.
Henrik var ju så orolig att han skulle komma sist, och nu
blev han tjugonde. Och Björne som byggt sin Husabergare själv..
bara det är en bedrift att komma i mål, som 23a.
Däremot var det jättetråkigt att Berglund inte
kom i mål sista dagen, det känns så snöpligt
eftersom han ju kört så bra på en "skithoj".
Och Hultqvist som bröt foten sitt första rejs, kanske
lite för het på gröten.
Jag är otroligt besviken för mitt resultat totalt, speciellt
som det känns som att jag inte var orsak till det inträffade
utan organisationen.
Men det känns så nedrans surt att inte få lyckas
"hela vägen i mål" en enda gång. Nu
gick ju allt annat så bra, så det kändes nästan
som om det var uppgjort från ovan att det skulle bli nåt
smolk i glaset.
Men nu får det vara slutgnällt, det kunde varit värre,
jag slapp ju både brutna fötter och motorras, så
det här var ju definitvt ett lyft!
Och jag har lärt mig att regler är alltid regler - fast
inte alltid lika.
Det är bara att bita ihop till nästa rally.
Jag vill tacka:
- Moto Aventures, John & Su. hojbygge, hoj lån, biltransport
etc...
- Touringbutiken & Alpine Stars, utrustning
- Tenson, teamkläder till alla i Sweden Challenge
- KTM official service team, Marco & mekaniker för lite
hjälp här och där
- KTM Repsol team, Jordi Arcarons & mekaniker, också
hjälp
- Team Grazianis mekaniker Mike, för däck/mousse-byte
- Henke, Björne, Jocke o Tomas - för god stämning
och kamratskap i Team Sweden Challenge
|
NPO OFFICIAL PRESS INFO: [Francaise]
In the limelight:
Annie Seel, a woman of charm with nerves
of steel
«Believe me, I'm no quitter...»
She's blond, charming, enthusiastic and above all extremely determined.
If you only judge Annie Seel by her looks you're in for the greatest
of surprises. There are other women motorcyclists for sure, but
how many crave in such a way for extreme adventure and how many
take on single-handedly all the toughest rallies the world has
to offer? Addicted early on to speed and adrenaline, the desert
princess switched without more ado from horse to motorcycle races
when she was barely sixteen.
Twenty years and seventeen broken bones on, she continues to try
to quench her thirst for success and new records to break, as
much at home up Mount Everest as on African rallies, on tarmac
races as on Mexican bajas. Can you guess the ultimate quest for
this woman of 5'4"? To be a true match for her male colleagues
in the greatest races, starting with this Rallye ORPI Maroc in
which she's riding a KTM 450 in the marathon class.
Annie, what gave you this taste for extreme adventure?
" I grew up next to a racecourse. I quickly got addicted
to speed, and then at sixteen I saw some motorcycle stuntmen at
a show. I was awed. I bought myself a motorcycle but none of my
friends liked speed the same as me. Then when I was eighteen I
started to do road racing and finished 8th of the Swedish championship...
"
And in 2000 you tried a WRC rally at Dubai...
" I did a raid in Morocco and fell in love with the desert.
I was desperate to do a race. I ordered a DIY Husaberg 600 and
assembled it barely ten days before the start. I rode on my own
and made straight for the sand dunes. On the last day I got a
fractured foot but I still got to the finish in 49th place. Since
then I've been to Tunisia and Argentina. This Moroccan race is
my 6th one in the World Championships. I'm trying to show what
I'm capable of doing with the hope of finding some money for the
Dakar in 2006. To tell you the truth, it's fairly hard to find
any in Sweden for these kinds of races... "
What's most impressive with you is your determination. You've
broken your bones seventeen times whilst racing, yet you've never
abandoned: don't you ever feel pain?
" I never quit. My father who died when I was sixteen gave
me a taste for mechanical things and my mother fairly exceptionally
strong will power. When I broke my hand on the 4th stage of the
Dakar in 2002, I held on till the end. My left leg had gone blue
all over. I'll admit, though, that I've always been lucky enough
to have injuries that didn't prevent me from finishing the race...
When I run into a problem, a shriek a bit and then I carry on.
"
What do you do in life when you're not racing?
" I trained as a graphic designer. Between the racing events,
I work day and night to get the money to go back again. I confess
there's not much time left to think of getting married. I've got
a boyfriend, two cats and a dog. As I'm so busy, that's quite
enough for now... "
|